Historik

Stacks Image 458
Slottsbiografen i Uppsala är en av landets äldsta bevarade biografer. Den byggdes 1913–1914 av Upsala Fabriks- och Handtverksförening, tänkt att användas både som biograf och som Handtverksföreningens högtids- och utställningslokal.
Stacks Image 82
Lokalen smyckades rikt i den för tiden rådande nationalromantiska stilen, med hänvisningar till medeltida arkitektur och kyrkmålningar. Vinjetter avbildande de olika hantverksskråerna målades av Gusten Widerbäck. Lokalen utformades för både filmvisningar och andra arrangemang. Slottsbiografen blev Uppsalas paradbiograf.

För biografdriften svarade Uppsalas biokung Hugo Plengiér som redan sedan tidigare drev Fyrisbiografen. Eftersom filmerna på denna tid var stumma var levande musik ständigt närvarande. Som kapellmästare på Slotts anlitades Erik Bauman, som tidigare jobbat på Fyris. Erik Bauman, för övrigt bror till filmregissören Schamyl Bauman, var en synnerligen kompetent musiker och senare, efter ljudfilmens genombrott, blev han Europafilms musikaliske ledare.
Premiärfilmen den 26/10 1914 var Stormfågeln av Mauritz Stiller med Lili Beck och Richard Lund i huvudrollerna. De följande veckorna visades filmerna Cirkusryttarinna av Urban Gad med den omåttligt populära Asta Nielsen , Dömen icke... av Victor Sjöström med den oförlikneliga Hilda Borgström, Bra flicka reder sig själv också av Victor Sjöström samt Prästen i regi av Victor Sjöström – en rad högkvalitativa filmer.

Det ursprungliga utseendet varade dock inte länge. Redan på 1930-talet täcktes väggmålningarna in med väv för att anpassa biografen dels till ljudfilmens krav, dels för att anpassa sig till den då nya, revolutionerande stilen funktionalismen.

Fram till 1991 fungerade lokalen som kommersiell biograf. Då stängdes den och ett omfattande restaureringsarbete påbörjades. Den förklarades som byggnadsminne 17 juni 1994 och 1996 kunde nyinvigningen av den återställda biografen hållas.