stacks_image_8470B7AB-87AC-4412-BFF1-14A411E0A269
Uppsala Filmstudio presenterar med stöd av Film i Uppland:
En kvinnas martyrium


Lördagen den 12:e december blir Slottsbiografen i Uppsala platsen för ett unikt uppförande.

En sex man stark ensemble – Dragspelssällskapet – med gästerna Carl Lundgren och Uppsalabördige slagverkaren Andreas Hiroui-Larsson kommer att framföra nykomponerad musik av pianisten och tonsättaren Alexander Zethson.

Musiken är skriven för, och kommer framföras till den danske regissören Carl Theodor Dreyers klassiska stumfilm ”En kvinnas Martyrium” från 1928.


Karlstadbördige Alexander Zethson arbetar mycket inom konst- och improvisationsmusik och är nyligen utexaminerad från Musikhögskolan i Stockholm.

Idén till projektet väcktes av föreståndaren för biografen Stjärnan i Torsby – Bo Willebrand – som efter en konsert med gruppen Dragspelssällskapet (som Zethson komponerar för och musicerar med) bjöd in pianisten att komma och spela på biografen. Zethson tog då tillfället i akt att realisera en sedan länge närd vision om att skriva och framföra filmmusik. Denna kommer nu tillsammans med filmen att, förutom i Uppsala, visas i Torsby den 5:e dec och i Karlstad den 8:e dec.

I Carl Theodor Dreyers konstnärsskap finner man bl.a. ”Ordet” (1964), ”Gertrud” (1955) och ”Vredens Dag” (1943). Dessa har haft ett betydande inflytande på filmkonsten och inspirerat regissörer som Ingmar Bergman, Andrei Tarkovskij och Lars von Trier.

Dreyers filmer kännetecknas av ett suggestivt och avskalat bildspråk och behandlar psykologiska, religiösa och existensiella teman. Hans konst anses av många vara som mest förfinad i den expressionistiska ”En Kvinnas Martyrium” (La passion de Jeanne d’Arc), som hör till hörnstenarna i filmkonstens historia och där huvudrollsinnehavaren Maria Falconetti gör en legendarisk skådespelarinsats.

Som underlag för filmen ligger dokumenten från rättegången mot Jeanne d'Arc som brändes på bål 1431, anklagad för häxeri och kätteri. De historiska omständigheterna och scenerna är emellertid sparsamt presenterade. Filmens tyngdpunkt ligger istället på huvudpersonens känsloliv, vilket har bidragit till filmens tidlöshet och ständiga aktualitet.

Detta är även utgångspunkten i Zethsons musik, där helt komponerade partier är varvade med styrda improvisationer – allt med en modern klang och lyriskt tonspråk.

Musiken kommer att framföras av tonsättaren själv på tramporgel och piano, sångerskan och violinisten Linda Oláh, tenoren Carl Lundgren, kontrabasisten Vilhelm Bromander, slagverkaren Andreas Hiroui-Larsson samt dragspelaren, klarinettisten och barytonsaxofonisten Johan Jutterström.

Kuriosa:
Originalfilmerna var försvunna under en lång tid och man trodde att de hade gått förlorade i en brand. Ofullständiga och modifierade versioner cirkulerade därför fram till 1981, då originalen återfanns i ett norskt mentalsjukhus.

Ingmar Bergman hade filmen på sin lista över personliga favoriter.